För att ta udden av den lite deppiga stämningen... Jag var ju faktiskt och klippte mig förra veckan! Ni kanske inte ser någon speciell skillnad - men fint blev det! Min frisör var dessutom hur söt som helst. Hon var från Iran, hade bott 15 år i Oslo, och de senaste åren i Eskilstuna. Hon pratade en blandning av norska och svenska med brytning, var jättesött :) Till henne kommer jag definitivt gå igen. Trevlig, jag blev nöjd med håret och det var billigt. Tror jag betalade 250 pix.


Tack alla underbara och söta för era kramar i inlägget nedan. Ni är bäst!

Jag vill inte medicineras, men nu har jag försökt några dagar med Lergigan som är lite lugnande, och igår fick jag Venlafaxin som är ett SNRI. Jag vill inte medicinera bort mörkret, jag vill ta mig ur det genom att traggla mig igenom allt, men min läkare la fram det såhär: Medicinerar vi dig inte nu, så kommer du troligtvis behöva läggas in om några veckor. Frågan jag ångrar att jag inte ställde där var: Ska det behöva gå så långt innan ni tar mig på allvar?

Vad har jag gjort för att mörkret ska få inkräkta på mitt liv i den grad den gör? Jag kan leva med ångesten till en viss gräns, men jag kan inte leva med panikångesten - den förstör hela mitt liv. Jag tog den första Venlafaxin idag, och jag är hög som ett hus, samtidigt som jag är galet yr och allt är som i ett töcken. Jag vet att det kommer gå över, men det kan ta upp till 2 veckor.. Är det värt det?

Usch, det är jobbigt nu. Jag vill inte ta fler Venlafaxin... Och jag tror inte jag kommer göra det heller. Dessutom så ska utsättningssymtomen på de tabletterna vara värre än abstinensen efter heroin. Vill jag gå igenom det helvetet sen?

Kan inte någon bara ge mig en smäll på käften? RYCK UPP DIG FÖR I HELVETE! Vad gör jag? Suck...

 

Satt och tittade igenom en mapp med bilder och insåg att ungefär hälften av alla bilder på mig såg ut ungefär som den högra. Antingen fuktade jag läpparna, öppnade munnen som för att säga något eller fick ryckiningar i ögat så att jag såg ut som att jag var lite smått utvecklingsstörd :P

Som sagt, det händer inte mycket nu... Jag är totalt oinspirerad och omotiverad och känner mig mest trött... Dock så har jag en "hemlis" på gång som jag kommer få mer information om senare i veckan. En nystart, kan man säga.

Idag har jag inga planer alls. Vad göra i en stad där man inte känner någon? Ut och ragga vänner på stan? Jag kanske ska ställa mig bland alla politiker på torget och dela ut flyers med en bild på mig själv och mitt telefonnummer? Skämt åsido... Men det är ganska tråkigt ganska ofta.

Jag tänker i alla fall köpa hårfärg idag och färga det där barret. Rödbrunt, tror jag minsann att det blir. Snyggt till hösten och så passar ju tydligen grönögingar som jag själv i röda nyanser, så det blir nog bra.

 

♥ Mitt älskruffsskrutt!

Det är fredag och jag sitter och pysslar med lite bloggdesign. Ska göra klart den jag påbörjade häromdagen. Sen blir det morgonpromenad. Idag tar det emot, för det är 9 (N I O !) grader ute. Hej hösten, brrrrr! Dock skiner solen, så det är väl bara att bylta på sig en tröja och ett par långbyxor.

I övrigt så ska jag ta mig till en såndär frisör idag. Och kanske köpa hårfärg. Jag är osäker på om jag ska färga håret eller bara låta det vara ett tag... Men jag trivs inte riktigt i den här rödblonda utväxten. Jag har aldrig varit rödblond förut. Dock var min största dröm i 10-årsåldern att vara rödhårig och ha fräknar... Vem vet, snart kanske jag vaknar upp med massa fräknar också? ;)

När jag har för mycket att tänka på:

Jag glömmer bort att snusa (!), jag häller upp kaffe men glömmer att dricka upp det. Samma sak varje gång. Disträ, nä?

Jag kan inte sova... Det händer sällan nu för tiden, dock. Men lika överjävligt när det väl händer... Jag är dödstrött men hittar inte ron för att somna. Jag vill bli kvitt allt nu. Allt. Så jag slipper oron.. Så allt bara kan bli normalt och vanligt. Så jag slipper obefogad ångest och oro... Jag måste lära mig tänka rationellt. Även om det är svårt när varenda liten del av det som är ens existens skriker något annat. Jag har fått äta upp mina yttranden om att alltid lita på min magkänsla, då det är just den som hela tiden spelar mig ett spratt.

Det jobbigaste är ändå att behöva tänka tankarna.. "Tänk om det faktiskt är så?" och skapa en massa otäcka scenarion i huvudet som gör lika ont som om allt "tänk om" vore just här, just nu. På riktigt. Sömnlösa nätter gör det knappast mycket bättre. För mycket dödtid för tankar man aldrig ens tänker annars...


Krypa ner bredvid mitt sänggosande älsk och göra ytterliggare försök till det där med sömn nu dock... Att sitta här gör ju inte att det går lättare att somna direkt..

(Gammal bild från -08)

Undran: Varför går ALLT som kan gå fel, fel ibland?

Jag är frustrerad och vill bara SKRIKA som fan av frustrationen så hela stan vänder sig mot Fristadstorget 1 och undrar vem som blivit galen.

Men... Jag sansar mig och försöker göra det bästa av situationen.

Jag har fått tag på Adobe Photoshop CS5 och var tvungen att leka med den nya funktionen Mixer Brush Tool. Svepte lite med den över ansiktet på den ofixade och osminkade bilden på mig nedan, och tadaaa - fin och slät på 2 röda sekunder. Tänk om det vore så enkelt i verkligheten också ;)

I övrigt gillar jag CS5 skarpt i jämförelse mot de tidigare versionerna. Väldigt mycket som är förbättrat :) Rekommenderas!

Mitt hår är numera märkt som ett katastrofområde. Jag klippte mig senast i Mars och då såg håret ut såhär: (bildlänk). Nu är frisyren helt urvuxen, som ni ser på bilden ovan. Håret är torrt och topparna slitna. Jag har inte färgat håret på typ 2 månader och har en mörkt rödblond utväxt...

En klippning är minst sagt nödvändig. Men det blir bara en toppning.. Frågan är var man klipper sig i den här stan? Det ska ju både vara billigt och bli bra liksom. Jag har sett i något skyltfönster på stan om en frisör som klipper för 150 kr - men frågan är om man vågar gå dit? Det bästa kanske är att åka till min favoritfrisör i Västerås? Men då snackar vi över 500 kr för en klippning... (klippning+tågresa) - vilket inte känns försvarbart för att toppa håret...

Säg, är det långa nätters fara att se det man vill se och va den man
vill vara och någon att ty sig till när långa nätter inte blir som man vill

Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan

 

Jag har fått en jättefin award av Lilija och Alisa Gonzalez.

Om man får denna utmärkelse så ska man: Kopiera bilden & visa att man fått den. Tacka & länka personen man har fått den av. Nominera 7 andra bloggare & länka till dem. Berätta 7 fakta om dig själv.

1. Jag är smått beroende av min spikmatta. Somnar på den varje kväll just nu.
2. När jag föddes var jag odd eyed med ett blått och ett brunt öga. Numer är dock båda ögonen gröna.
3. Under min skoltid hade jag jättestora problem med stavning. Jag har fortfarande problem ibland, men det mesta har jag övat bort själv.
4. Jag fick min första kyss när jag var 15. Killen i fråga var 8 år äldre än jag, och "dumpade" mig en vecka senare för min tjejkompis.
5. Min biologiska pappa kommer från Kroatien, och jag är således halvjugge.
6. Jag har glasögon, men använder dem väldigt sällan. Borde dock använda dem dagligen då min syn är kass.
7. Jag har haft piercing i både navel och tunga. Dock är båda borttagna sedan länge.

Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag vissa stunder kan det kännas ensam
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
O vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu
Och mina finns snart inte längre kvar"

Det blev en hemmahelg, trots allt. M är ute på flykt, och jag sitter med bloggdesignande och dricker kaffe. Det är mycket sällan jag gör bloggdesigner åt folk numer. Orkar liksom inte. Det förlorar liksom hela sin charm på något sätt att ständigt sitta och försöka göra något utefter någon annans önskemål. Det var delvis därför jag valde bort att studera till just grafiker... Jag är inte av det skrot och korn som krävs.

Men denna enstaka gången känns det roligt. Det är en duktig fototjej med bra smak, så vi ska nog kunna få till det riktigt bra i slutändan.

Mitt humör är bättre idag än det var igår. Thank good. Jag tror minsann det får firas med en flarra (eller iaf nåt glas) rött ikväll.

Vad gör ni idag, my sweets?

Det ringde på dörren kl 03.30 i morse. Först en gång. Jag slog upp ögonen, trodde jag hade drömt så jag brydde mig inte så mycket. Efter 15 sekunder ringer det på igen, 10 ilskna gånger i snabb följd! Då hoppar jag ur sängen av skräck, försöker få liv i M (som galet nog inte vaknat). Det ringer på igen, lika ihärdigt! Sen börjar någon banka som en galning på dörren.

M ut i hallen, jag följer efter, vi öppnar dörren och där står två barska väktare och säger: JAHA, kanske dags att vrida ner musiken?!?!"

Nej, vi hade inte fest. Ja, de hade ringt på fel lägenhet. De skämdes när även de insåg det faktumet. Efter att hjärtklappningen lagt sig, så somnade jag väl om vid 05.30 ungefär.

Idag åker jag eventuellt till Tortuna. Bara att det går så dåligt med tåg, och ingen buss från Tortuna in till Västerås i morgon, vilket gör det lite svårt att komma hem med tanke på att mamma och Bob inte kommer vara hemma.

Well.. Ta en dusch nu och tänka på saken.

Min rosa, prickiga anteckningsbok används inte riktigt lika mycket som det borde. Sitter & försöker skriva ner lite i den nu, men det står alltid lika still när jag väl sitter med den. Det är inte riktigt en dagbok, mer en ångestbok för att själv kunna ha lite översikt på hur jag fungerar. Och sedan ha nedskrivet när jag väl ska börja med min KBT sedan.

Jag behöver energi, jag är så himla tom och trött. Detsamma igår, i förrgår och dagen innan det... Hopplöst. Jag får verkligen ge allt av hela min kropp och själ för att klara av alla vardagliga saker just nu. Men jag orkar, för jag ser det där ljuset i slutet av tunneln nu.

Nu ska jag på ett ärende på stan. Köpa snus ska jag göra också, jag har varit snuslös i typ 3 dagar och kommer troligtvis snusa upp en hel dosa under eftermiddagen. Nåja, nästan i alla fall.